En man kom vandrande längs den slingrande skogsvägen, tillsammans med sin häst och sin hund. När dom passerade ett enormt träd, slog blixten ned och dödade dom alla tre.
Mannen förstod inte att han redan hade lämnat denna världen, utan han fortsatte sin vandring med sina två husdjur, för ibland tar det ju tid för de döda att förstå vad som har hänt.
Vandringen fortsatte uppför ett mycket högt berg, solen smekte deras kroppar svettiga och struparna torra av törst. Bakom nästa krön fick dom se en fantastisk port klädd med pärlor och innanför porten ett guldbeklädd torg med en porlande fontän med kristallklart vatten mitt på det fantastiska torget.
Vandraren gick fram till portvakten.
God morgon, sa vandraren. God morgon, svarade portvakten.
- Vad är det här för vacker plats?
- Det här är himlen.
- Så skönt att vi har kommit till himlen, vi är så törstiga.
- Du kan komma in och dricka hur mycket du vill och portvakten pekade på fontänen.
- Min häst och min hund är också mycket törstiga.
- Jag är ledsen, men djur är inte tillåtna här.
Mannen blev mycket besviken, törsten var enorm, men han kunde inte dricka ensam utan att hans vänner också fått släcka sin törst. Han tackade portvakten och dom tre gick sin väg.
Efter en mycket lång och tröttsam vandring kom dom utmattade fram till en gård som öppnades upp bakom en gammal grind fäst vid de första träden som kantade vägen upp mot gården. En man låg i skuggan vid ett av träden, hans huvud var täckt av en gammal hatt, troligen sov han.
God morgon, sa vandraren, mannen nickade på huvudet.
- Vi är så törstiga, jag, min häst och min hund.
- Det finns en vattenkälla där borta bland stenarna, sa mannen och pekade, drick så mycket ni vill.
Mannen, hästen och hunden gick till vattenkällan och fick äntligen släcka sin törst. Vandraren gick tillbaka till mannen.
- Vad är det här för plats föresten?
- Himlen.
- Himlen? Men vakten där uppe vid pärleporten sa ju att det var himlen.
- Det är inte himlen, det är helvetet.
Vandraren var förvånad.
- Det här måste få ett slut! All den här falska informationen skapar ju bara en massa förvirring.
Mannen log:
- Näe, inte alls. Dom gör oss faktiskt en stor tjänst. För där borta blir dom kvar som till och med är beredda att överge sina bästa vänner…
Fritt efter Paulo Coelhos veckobrev i ”The warrior of light”
Läs mer: www.paulocoelho.com
Muito obrigado Paulo!
Publicerat av Peter Högström 
